people of america

Jag hinner inte med att skriva allt för ofta nu när jag börjat skolan, läxor, serier shopping, sightseeing mm tar upp all min tid. För att ni iallafall ska få den minsta överblick av mitt lilla liv här tänkte jag skriva en punktlista.
 
 
  • De här första dagarna i skolan har jag pratat med och lärt känna massor av nya ansikten. Vissa elever vet redan innan dem träffar mig att jag är en utbytesstudent från Sverige och börjar fråga en massor med frågor medan andra inte har någon aning innan jag berättat det för dem. De flesta personerna på min skola är supersnälla och är jätte intresserade av hur det är i Sverige osv.
 
  • Jag har inte fått några "dumma" frågor om Sverige än. Folk frågar frågor såsom, "Får du köra här/i Sverige?", "Har ni Mcdonalds (eller vilken amerikansk kedja som helst) i Sverige?", "Hur stor är din skola i Sverige?", "Hur är vädret i Sverige?", "Hur länge kommer du vara här?", "Har ni snygga killar i Sverige/tycker du killarna här är snygga?", "Vad gör man i Sverige?", "Vad är det för skillnad på USA och Sverige?", "Varför valde du att åka hit?" osv osv.
 
  • Tyckte att frågan "Vad pratar ni för språk i Sverige?" skulle få sin egna punkt. Den här frågan har jag nämligen hört förvånansvärt många gånger. Vissa tycker det är pinsamt att dem inte vet vilket språk vi pratar andra frågar rätt ut medan några på riktigt tror att vi pratar engelska i Sverige. Jag blev faktiskt lite chockad över frågan första gången jag fick den men desstu fler gånger jag fick den förstod jag att det inte är alldeles självklart att vi pratar svenska i Sverige. Har även hört frågan "Har ni andra ord för saker som till exempel chips istället för fries?" då har jag behövt förklara för dem att vi inte bara har några enstaka olika ord utan ett helt annat språk.
 
  • Vissa säger åt mig att prata för att de vill höra min accent. Då blir jag skygg, jag hatar min accent jag låter efterbliven och det finns inget charmigt med den. Men amerikanare älskar alla möjliga accenter har jag fått förklarat för mig.
 
  • Folk är mycket mer outgoing här än vad de är i Sverige. När man går i korridererna säger folk "Hi Louise" "Hi Swedish girl". Folk kan bara stanna dig i korridoren och börja snacka med dig trots att ni inte känner varandra. Här om dagen kom en kille fram till mig när jag var påväg till bussen och fråga om jag var the foreign exchange student och att hans kompisar hade sagt att jag hade en accent, visste inte vem han var innan dess men idag dök han upp igen och visade mig vägen till aulon när jag var lite vilsen.
 
  • På tal om killar, Jag vet att det här är punkten ni alla väntat på (Speciellt du pappa). Killarna här är hundra gånger trevligare och mer utåtriktade än killarna i Sverige vilket ger dem ett stort plus! Den oskrivna regeln om att man inte pratar med dem man inte känner existerar inte här vilket är kanon. Dock är antalet attraktiva killar här väldigt lågt. Summan av kardemumman killarna här (om jag får dra alla över en kam) har skönare personlighet men kanske inte riktigt spelar i svenska killarnas liga utseendemässigt, antar att det kompenserar varnadra.
 
  • Stereotypen om tjocka amerikanare stämmer inte in. Iallafall inte på min skola. Alla är slimma och dessutom ganska korta. Hjälp, jag känner mig lång.
 
  • ALLTSÅ SHIT vad skolan här är strikt. Min buss anländer till skolan, jag har då typ tio minuter på mig att gå till skåpet innan första perioden, sju minuters rast mellan varje lektion, sedan lunch på tjugo minuter och när skoldagen är över lämnar bussen skolan typ tio minuter efter man slutat. Detta ger mig ingen tid att umgås med dem jag träffar hallå!! För att gå i korridorerna under lektionstid måste man ha ett hallpass för annars blir du tagen av personal som vaktar i korridorerna (detta för att man inte ska typ skolka). Inga mobiler under hela skoldagen, läxor i varje ämne så gott som varje dag, du "får" missa läxan en gång varje trimester i varje ämne, men thats it. För att inte låta oss tala om dresscode eller detention.
 
  • Betygssystemet här drives me crazy. Vart var han som kom på detta system när gud dela ut hjärnor liksom? Hela systemet bygger på poäng. Du får alltså poäng för nästan allt du gör. Till exempel en läxa kan vara värd tjugo poäng och gör du då den och den är rätt så får du dessa tjugo poäng, och har du gjort något fel på läxan så dras poäng av. Detta resulterar sedan i en hel del poäng, läraren räknar ut dina poäng i procent och det finns då en speciell mall som säger vilket betyg du ska få. T.ex. är 90%-100% ett A osvosv. Systemet blir rättvist, JA, men det visar ju inte vad du har för kvaliteter. Vi har fått poäng för att sätta på bookcovers på våra böcker. Ska vårat betyg grundas på sånt?..Bra Louise du hann fixa bookcovers i tid det kommer du verkligen ha användning för på college.

Kommentarer
Postat av: pappa

Kul läsning som vanligt. Tack för update. Det där med killarna känns helt ok, personlighet vinner i längden som du vet. Drömprinsen finns kanske där på Revere i någon korridor nära dig :). Somrigakramarimassortilldig!!!

2013-08-27 @ 23:57:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0